Hoppelihopp

Skritta ut först med min syster innan lektionen och då var han jätte duktig, gick i låg form och myste i solen..
 
Men på träningen var han jättestel och seg. Ville typ gråta. Fick några bra språng, men inte nöjd alls. Känns som för varje hoppträning så känner jag bara samma sak... när ska vi lyckaaasss?? :(
 
Ikväll blir det hoppning igen på fina Cazim, tvingar nog med mamma som filmar! Blir nog lite mer höjd på hindren då! :)
 
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback